Intressekonflikt: Publicister/sajtägare har länge tyckt att deras kategorisering, vinjetter och innehållsavdelningar är en övergripande förutsättning för användandet av den egna sajten. Därför placerade de länge navigationen (det viktigaste) längst till vänster vilket förmodas vara första tjing i läsriktningen. Användaren då? Ja, hon var hela tiden ute efter innehåll, relevant inehåll, underhållande innehåll och som efterrätt, relaterat innehåll. Nu ser det ut som att användaren vinner.

GEO är en kodstandard för att synkronisera geografisk information. Bakom koden står Yahoo!’s (hur skriver man det där då?) projektgrupp Fire eagle. Så här är det tänkt: Under de kommande åren kommer adresser och andra positioner att kartläggas med en enhetlig mappning av platser. Att longitud 115993801161583634075 och latitud 000489592e96327 är exakt var A4:s kontor ligger funkar fint för en dator, men blir helt obegripligt för människor.

Vill du gömma dina skapelser i ett arkiv? Eller vill du att alla kan hitta fram till det de vill åt, oavsett hur de letar. Navigationen på webbplatser skapas när sajtägare sorterar sitt material. Ibland med utgångspunkt i besökarens behov och ibland efter redaktionens interna ordning. Hur vet man att besökare hänger med på var materialet sorterats in?

Världens vanligaste brödtextsnitt är Times. Men under de senaste 20 åren har vi fått en rad moderna alternativ; holländska Swift (Gerard Unger 1985), brittiska Nimrod (Robin Nicholas 1980) eller Scala (Martin Majoor 1991). Till dessa sällar sig svenske Bo Berndal med textsnittet Fripress.

Nu kanske den svenska diskussionen om börstabellernas vara eller icke vara kan få ett lyckligt slut. New York Times flyttar över sifferexercisen till webben, och sparar därmed en hel massa papper. Det är ett språk som tidningsutgivare över hela världen förstår, även i Sverige. Att redan gamla aktiekurser ägnas trycksvärta är förvånande, särskilt som alla intresserade har tillgång till dem över internet redan när de är aktuella. Om det sparade utrymmet i stället ägnas åt att förklara och fördjupa ekonominyheterna är det läsarna som är vinnare. Nu väntar vi på att sporttabellerna tar samma väg.

I det nordiska designmagasinet Aviserat nummer fyra 2005 skriver Pelle Anderson om Le Mondes nya form.

De nya typsnitten erövrar den svenska dagspressen. Enligt en färsk undersökning från A4 är de tre populäraste brödtextsnitten under 20 år gamla. 1992 var de tre populäraste brödtextsnitten över 60 år gamla! Samtidigt ökar mångfalden, liksom viljan till förändring.

Världens vanligaste brödtextsnitt är Times. Men under de senaste 20 åren har vi fått en rad moderna alternativ; holländska Swift (Gerard Unger 1985), brittiska Nimrod (Robin Nicholas 1980) eller Scala (Martin Majoor 1991). Till dessa sällar sig svenske Bo Berndal med textsnittet Fripress.

Desktoptekniken tillåter tidningsutgivare, tidskriftsredaktörer, förläggare och en växande grupp av fristående tidningsmakare att snabbt och relativt billigt producera sina trycksaker fram till färdiga original.

Den ”anonyma” brödtexten är ett av de viktigaste formelementen i en tidning eller annan trycksak. Brödtexten är också ämnet för denna artikel, där Pelle Anderson diskuterar tidningsdesign i dag, med utgångspunkt från en rad olika tidningsprojekt.

Det stormar i Helsingfors. Orsak: Helsingin Sanomat gjorde om sin design och organiserade om innehållet. Läsarprotesterna blev massiva. I TV och radio blev omgörningen en riksnyhet och debatten om ”Pravda-layouten” har spritts långt utanför mediakretsarna. Man rör inte ostraffat en nationalskatt.

När dagspressen går över till tabloid betyder det inte bara att artiklarna blir kortare, utan ofta också att spalterna blir smalare. Det är inte så lyckat, anser Pelle Anderson.

Här kan du ladda ner samtliga nummer av DtP, Design Typografi produktion, som A4 gav ut från 1992 till 1995. DtP bestod av essäer om typsnitt, intervjuer och artiklar om tidningsdesign på 1990-talet.

Metro, som sprids gratis i Stockholms tunnelbana (liksom i många andra städer världen över), har blivit den framgång som svensk dagspress saknat sedan starten av Dagens Industri. På Kocksgatan 25 på Söder i Stockholm börjar historien om Metro.

Monica Lindstedt besökte jag en marsdag, en mild dag med solsken som fick snön att smälta och vattnet att porla på Skinnarviksringen, där hon bor med man, fyra barn och två hundar. Hon tycker om djur. Hon har hästar också. De bor i ett äldre parhus. Genom vardagsrummets vida fönster ser man ut över Riddarfjärden, Norr Mälarstrand och Stadshuset. En vidunderlig utsikt. I detta hus växte hennes man upp. Han bodde här med sina föräldrar.