Tim Andersson, reporter på A4, är erkänt duktig på att skriva personporträtt. Här ger han sina bästa tips till hur man kan komma en annan människa in på livet – och dessutom lyckas förmedla en personlighet på några få tusen tecken.
Det kan tyckas som en enkel uppgift vid första anblick, att bara skriva om en annan person. Hur svårt kan det vara, liksom? Men personporträttet är inte som en nyhetsartikel där de klassiska frågorna vad, när, var, hur och varför besvaras. Här gäller det att hitta det där lilla extra som både fångar läsaren och gestaltar – mellan raderna.
– Ett personporträtt ska ju vara underhållande och man måste jobba hårt för att förmå någon att vilja läsa en lång text om en, kanske okänd, person. För mig personligen vill jag att någonting i texten ska störa lite. Ofta lockas man kanske till att banalisera och likrikta stoffet för att få en snygg röd tråd, men jag försöker tvinga mig själv till att bevara spår av de motsägelser som finns i oss alla, säger A4:s medarbetare Tim Andersson.
Många av de tidningar som A4 producerar har personporträtt som en del i mixen. Och Tim är erkänt skicklig på just den här genren. Hur många människor han har porträtterat genom åren har han ingen aning om, men några möten har varit extra minnesvärda.
– När jag skulle skriva om Anna Kinberg Batra för Chefstidningen hängde jag med henne en dag, och den upplevelsen var inte bara väldigt rolig – helt enkelt därför att hon var det – utan också hoppfull i tider av så mycket politiskt hat. På SR träffade vi nämligen dåvarande V-ledaren Jonas Sjöstedt, och jag fick lyssna till ett mycket varmt samtal mellan politiska antagonister. Som Batra sade efteråt: ”I sak skulle han väl ta till vapen mot mig om revolutionen kom, men på ett personligt plan finns det en respekt:”
Vem har varit knepigast att skildra av alla som du har mött?
– Jag skrev om en aktiv gängkriminell för ett tag sedan. Det uppdraget var knepigt ur flera perspektiv. Dels ett berättartekniskt: I porträtt krävs detaljer för att skapa volym, men här kunde jag inte ge så pass många att informanten gick att identifiera. En annan knepighet – ur, vad ska man säga, en arbetsmiljöaspekt? – var att en person från ett rivaliserande gäng hade setts utanför kaféet kort innan vi satte oss där.
En annan person som han porträtterat är författaren Jan Myrdal. Men det porträttet fick skrivas under lite speciella omständigheter.
– När jag kontaktade Jan Myrdal för en intervju så svarade han : ”Jag är 92. Rimligtvis dör jag inom kort, även om jag inte har andra symptom än dåliga knän och lite flås.” När jag väl skulle åka till honom var han mycket riktigt död. En gång i tiden hade jag tänkt göra en intervjubok med Jan Myrdal, men jag gav upp idén när jag träffade honom första gången och insåg att hans fria associationsflöde inte gick att tämja till intervjuer. Det blev ett slags porträtt till slut – men ett där porträttpersonen själv var frånvarande.
Här ger Tim sina bästa tips för att skriva ett bättre personporträtt:
1. Förbered dig väl
Läs på om personen du ska intervjua. Även om personen inte är rikskändis är det faktiskt vanligare än vad man kanske tror att personen medverkat i ett avsnitt av någon podd eller kanske en tidigare tidningsartikel. Läs så mycket du kan om personen och skapa redan här en struktur och forma en idé om vad porträttet kan handla om.
2. Börja enkelt
Ingen gillar att bli ställd mot väggen i sitt första möte med en främmande människa, och det är definitivt ingen icebreaker som kommer få personen att vilja öppna upp för dig i ett senare skede heller och berätta om sina personliga upplevelser. Har du känsliga frågor – spara dem till sist när ni ”känner varandra” lite bättre och börja i stället i andra änden. Kanske kallpratar ni lite innan intervjun där du kan snappa upp något av intresse för intervjupersonen, eller varför inte be personen berätta om sitt jobb eller var hen bor någonstans. Försök känna av pulsen lite.
3. Våga vara tyst – och verkligen lyssna
Ibland går det inte att följa sin struktur och idé då det visar sig att intervjupersonen under intervjun inte alls är intresserad av att prata om just det som du hade tänkt. Då är det viktigt att våga släppa kontrollen och flyta med samtalet. Försök hitta saker som beskriver och gestaltar personen du har framför dig, och ställ följdfrågor om dem i stället.
4. Spela alltid in – men anteckna också
Det är svårt att fånga känslor och intryck på band, så se till att också anteckna under intervjun. Men sluta aldrig att lyssna. Det räcker med att skriva ned små ord som kommer hjälpa dig att minnas små men viktiga detaljer.
5. Tänk efter innan du börjar skriva
Det kan vara bra att dela upp intervjun i olika block innan du börjar skriva själva texten för att hålla en tydlig struktur i texten. Skriv ned vad du ska berätta under varje block, och försök att hitta bryggor mellan blocken, så att det skapas en röd tråd som får läsaren att vilja stanna kvar.
6. Fånga läsaren
Precis som när du ser en bra film vill du i texten fånga läsaren snabbt, helst redan i första meningen, som får hen att vilja läsa mer. Oftast är det mer intressant att direkt kastas in i intervjupersonens liv genom en beskrivning av en händelse eller upplevelse, än att läsa om var personen föddes eller är uppväxt. Det räcker med en liten episod, en detalj, som har relevans för texten i övrigt och som du ger lite extra plats genom att beskriva den detaljrikt. Hitta något intressant och spännande, men se till att inte avslöja allt. Du vill ju att läsaren ska stanna kvar till sista punkt.
Vill du också ha hjälp med att vässa dina personporträtt? A4 är en journalistisk byrå som producerar ett flertal olika medlemstidningar, både i pappersform och digitalt. Vi coachar också redaktioner i alltifrån strategier och förändringsprocesser till arbetssätt och metoder. Låter det här intressant så hör av dig till vår vd Jens Stenberg, jens@a4.se.